Vår historia

År 1885 förvandlades, både handgripligen och namnmässigt, det gamla Ladugårdslandet till Östermalm. Ladugårdslandet hade varit Stockholms mest lantliga, fattigaste och eländigaste stadsdel, men blev nu, efter genomförandet av den kontinentalt inspirerade Lindhagenplanen, stadens modernaste och flottaste del.

Inspirationen kom från Berlins, Paris och Milanos eleganta och supermoderna fasader i renässansstil och arkitektfirmorna hade bråda dagar med att rita nya pampiga palatsfasader att fylla upp de nyanlagda boulevarderna med. De gamla förslummade kvarteren med slitna träruckel, så kallade loppaskar, revs. Dag och natt sprängde man, med Alfred Nobels nyuppfunna dynamit, bort tusentals ton berg, som tidigare dominerat stadsbilden, och anlade vinkelräta kvarter bebyggda med hus som ingen tidigare sett maken till. En helt ny stadsdel skapades på bara femton, tjugo år.

“De välbevarade fasaderna runt parken bildar idag en av Stockholms bäst bevarade 1800-talsmiljöer.”

Vårt kvarter ägdes under medeltiden av Klara kloster. 1527 konfiskerades området av kronan. Nuvarande Stureparken var under 1600-talet begravningsplats för Flottan och kom att användas som begravningsplats till mitten av 1800-talet, bland annat under de svåra koleraåren. 1866 skedde den sista begravningen och det beslutades att en skola skulle byggas på tomten. Det blev aldrig något av med det och 1905 blev det officiellt en park. Runt parken bebyggdes tomterna mellan 1880 och 1888 med mycket påkostade hus avsedda för ett förmöget klientel. De välbevarade fasaderna runt parken bildar idag en av Stockholms bäst bevarade 1800-talsmiljöer.

Fastigheten mot Stureparken heter egentligen ”Nordströmska Huset”, efter husets byggherre John A Nordström. Bygglovet gick igenom i oktober 1886 och bakom den fantasifulla ritningen stod dels byggherren själv samt dels arkitekt Ludvig Peterson. Stilen är medeltidsinspirerad norditaliensk borgstil och fasaden utformades i det för tiden mycket moderna ”rohbau” det vill säga med teglet synligt. 1886-87 sammanbyggdes huset med ytterligare en huskropp fördelad på två tomter mot Valhallavägen, vilket gjorde att fastigheten kom att bilda ett eget kvarter, omgivet av gator på alla sidor. Den nya huskroppen utfördes i en mer konventionell tyskpåverkad nyrenässans med stuckfasad.

Adresserna mot paradboulevarden Valhallavägen var mycket prestigefyllda. Utanför gick de hästdragna omnibussarna förbi och 1911 fullbordades det fina läget med byggandet av Torben Gruts olympiastadion inför olympiaden 1912.